Shit, här har det ekat tomt i månader. Synd, tänkte faktiskt ändra på det, inte för att jag är beroende av att andra ska veta vad jag gör, utan för att ventelera mig, som jag alltid gjort. 

De senaste månaderna har det väl egntligen inte  hänt speciellt mycket. livet rullar på, med tunga uppförsbackar men såklart också återhämtade utförsbackar. Som livet alltid kommer se ut antar jag. Tränar på jäkligt bra och kanske blivit lite för stor, annars? Ja inte fan vet ja e

Hm, aldrig varit såhär dålig på att blogga. Vet inte vad det beror på egentligen. Förmodligen för att jag hela tiden haft sällskap under sommaren och inte behövt ventilera mig, eller känt mig ensam och ledsen. För det är väl det mesta jag använder bloggen till, att få ur mig saker, bearbeta och gå vidare. 

aja, skolan  har börjat igen och allt är, aa, som vanligt. 

njuter så gott jag kan den sista tiden av sommarlovet.

det kommer aldrig sluta göra ont. 

nervös och uppstressad så jag sitter och skakar. undra varför jag är sån? 

alltid stressar jag upp mig för saker och ting och jag är så otroligt rädd för att mina planer inte ska bli som jag försökt få dom att bli. jag försöker alltid så gott jag kan, att göra saker i tid och få till dom så bra som möjligt och endå får man så sjukt dålig respons. eller så kan jag helt enkelt inte slappna av och lite på mig själv.

så sjukt jävla trött på att jag aldrig kan göra det. att alltid intala mig själv att jag inte kan, att jag inte är tillräckligt bra. varför är det så? så jävla trött på att aldrig vara nöjd.

 

 

lilla fina lillan. världens trognaste underbaraste travare. så många år vi haft tillsammans och om du kunde ana hur mycket jag saknar dig. titta så små vi var och hur stora och fina vi blev. <3

men titta, jag tror jag dör vad söta kattungar vi fick för två årsen. sista kullen och det är helt sjukt vad jag saknar att snuffa på de små.

precis kommit hem efter att ha varit i fagersta söndag till fredag, och firat midsommar hemma i hå hos las familjas. rolig och tröttsam vecka och kändes märkligt att komma hem till en ekande lägenhet. ännu märkligare att jag faktiskt inte ska till skolan i morgon, men jävligt skönt. jag behöver verkligen den här ledigheten och jag behöver verkligen få spralla av mig och göra saker jag blir lycklig av. efter de här jobbiga månaderna tycker jag att jag förtjänar ett fullspäckat fabulöst lov. nu ska jag vila resten av kvällen. i morgon gör jag min debut på blodgivningen nere på sjukhuset, och tänkte boka in några gympass i veckan innan jag åker ner till fagersta igen. 

<3 

 

nä, måste försöka rycka upp mig, men det är jävligt svårt att sluta känna, sluta tänka. 
för det är tankar som man abslut inte får uttrycka, en rädsla som ingen skulle kunna föreställa sig. det är det där oroliga som sliter ut sinnet och humöret som får en att inte orka, inte orka skratta, vara glad, och känna sig lycklig.

och allt det här måste man lära sig att leva med, inse att det kommer hända, igen och igen. men hur fan ska man kunna lära sig? smärtan kan hanteras, men den där besvikelsen kommer man aldrig kunna förlåta.

så jävla nere så jag orkar inte. ibland är jag så jävla rädd att jag kommer bli sjuk, sådär jävla sjuk som du.