tjugofjärde april
det blir aldrig mer som vanligt mer, men endå..
jag vet inte hur jag ska förklara, för det låter hemskt att säga att man vänjer sig vid att hon är sjuk. men på ett sätt så gör man ju det?
det kommer ju över mig ibland.. typ, plötsligt sådär, först va hon frisk, och sen helt plötsligt jätte sjuk..
man skäms så jävla mycke för att man tycker det är jobbigt, och att det luktade sjukdom hemma, svett och mediciner och så..
Man vill ju fan inte se sin mamma tappa kontrollen över sig själv, över sin kropp, över sitt liv.
det gjorde ondare än ett skärsår med saltsyra i.
Kommentarer
Trackback
