om man bara sitter, och tycker synd om sig själv, så blir man ett offer.
man ser bara sig själv som ett offer, undrar varför livet är så jävla piss.. och varför allting bara händer just en själv.
vad förväntar man sig då?
ser man sig själv som ett offer, så blir man ju ett offer.
om man bara sitter och tjatar över att livet är så jävla kasst, att man mår så jävla dåligt hela tiden,
varför gör man då ingenting åt det? kanske ska ta och fundera om det är en själv som gör att man står på samma plats, eller om tiden har stannat? livet är tufft vissa perioder, men det blir bättre, det blir det..
förstår bara inte hur man orkar med att gnälla på allting hela tiden, livet har tuffa dagar, och man får gråta.
det bara är så. utan dåliga dagar, hur skulle vi då kunna ha bra dagar?
hmm.. ja det kan man ju ta och FUNDERAA på.