Det skulle inte bli lätt, jag visste ju det. Men om jag visste att det skulle göra såhär ont, ta såhär lång tid och ta såhär mycket energi så hade jag nog tänkt lite till. Men det är ju så, man är alltid eftersmart. Och nu ligger jag här igen. Förvirrad och exakt allt gör ont. Inte för att jag saknar, eller för vad jag förlorat. Utan för att jag gjort fel. Mot mig själv och alla som är inblandade i mitt jävla liv. Kul