dagen jag väntat på i 4 månader. jag har haft möte, på möte, på möte. med kurator, pappa, med soc och med politiker. idag fick jag mitt besked och jag blev beviljad eget boende. jag kan knappt fatta det själv, det känns helt otroligt. jag har klarat det! jag har kämpat så in i helvete för det här och nu är jag äntligen här.

 

 det är så mycket med mitt hem som gjort att jag inte mår bra av att bo här och jag tänker inte gå in mer på den saken. men nu vill jag att det ska vara jävligt klart för allihopa att det är faktiskt inte bara jag som tycker att jag inte borde bo kvar här, att det inte bara är jag som tycker att man inte ska behöva må såhär, att det inte bara är jag som tycker synd om mig. utan det är faktiskt soc, kurator, pappa och tio politiker också. 

 

nu ska jag samla all den kraft jag har kvar att fixa skolan och ha godkända betyg tills nästa termin. där efter ska jag söka lägenhet och hoppas att det går hyffsat med att hitta något. sen kan jag äntligen börja om, bygga upp och gå vidare med mitt liv. så, tack till allt och alla som förstört mig. ni har fått mig att komma hit.