18:17

när vi växte upp lekte livet, vi var evighetens hopp.
det var helt självklart att vårt framtid skulle bli, oförbrukat fri. fast tiden har jagat oss in i en vrå, är himlen oskyldigt blå.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0