Veckan under lovet var en häktisk vecka med flytt och stress. Mitt i allt var jag tvungen att ta det jobbigaste beslutet att avliva Doris. Jag grät idagar och som räddaren i nöden åkte jag ner till Fagersta på onsdag morgon och var men Simon resten av veckan. Kom hem i måndags eftermiddag och sov första natten i lägenheten med mallan. Idag är det onsdag, jag har tre cp jobbiga dagar i skolan som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Vet inte riktigt hur jag ska hantera någonting just nu. Fortfarande massor med papper och saker jag måste fixa också. Usch, vet inte vad jag känner, hur jag mår? Känner mig rätt omtunnlat faktiskt. Men ja, det blir väl bättre. Allt blir bättre.