vet inte vad jag ska skriva, vet inte vart jag ska börja eller vilka ord jag ska använda. Kan ju börja skriva att Simon kom i fredags, i lördags åkte vi till Ikea och i dag åkte Simon hem och jag har fått feber och ilande leder. Är trött som fan, men skapligt lycklig, fast endå riktigt ynklig. Vet inte hur man kan känna så på samma gång. 

Men det är väl som Kent beskrev det, att det skulle bli en ensam lång väg hem.

jag är gärna ensam om det är så att ingen känner för att ställa upp, eller att ni tycker att jag får ta problemen själv eftersom jag själv utsatt mig för det här eller kanske för att jag faktiskt klarar det själv. Jag har alltid klarat mig själv och det är jag jävligt stolt över. Jag är stolt över att jag orkar kliva  upp, jag är stolt över mina godkända betyg och jag är stolt över att jag faktiskt är en otroligt viljestark person, att jag kämpat för det jag tycker att jag förtjänar, men för det kanske man inte behöver använda toner som får mig att dra mig tillbaka eller som får mig att faktiskt inte vilja komma tillbaka, alls.