Men om du bara kunde komma tillbaka. Om du bara fanns här. Om det bara kunde sluta göra ont. För jag somnar fortfarande i tårar, i saknaden utav dig. 

Och jag blir så ledsen när jag ser bilden som innebar sista natten tillsammans. Natten som endast bestog av tårar och djup ångest över att veta att du skulle lämna mig här. Det finaste jag hade. Jag kan inte hantera det. Jag levde för dig och när du bara försvann dog en del av mig också. Jag gråter mig fortfarande orklös, för jag saknar dig så. Tråtts att känner att du är här. Jag vet att du vakar över mig, jag är så säker på att du är med mig. Men inte fysiskt. Och det gör så jävla ont. För saknaden är så obeskrivligt tung. Min bästa vän, om du bara visste hur mycket jag älskar dig.