elfte juni

varit nere på arbetsförmedlingen och fattar nu varför alla kallar det för just arbetsförnedringen. fyfan säger jag bara.
och fyfan för allt förresten. så jävla less på allting och det mesta känns meningslöst. 
ingen telefon och inge pengar, tjoho. tur att det är gratis inträde på n1 ikväll. ikväll är en bra dag att bli full, faktiskt.
 
 

Tionde juni

 
Haft sanne mycket att göra de senaste dagarna så vet knappt vad jag heter. Barnvakt, skolavslutning, bal och ja. Sånt där tjafs. Nu är sommarn här och jag har fått sommarlov och ska verkligen njuta det här sista lovet. så taggad på sommar 2014!
 

18:17

när vi växte upp lekte livet, vi var evighetens hopp.
det var helt självklart att vårt framtid skulle bli, oförbrukat fri. fast tiden har jagat oss in i en vrå, är himlen oskyldigt blå.
 
 

Tredje juni

Har noll motivation till någonting och jag släpar mig verkligen till gymmet. Trots att jag ser resultat och känner mig snyggare i kroppen så hjälper det inte alls till att fortsätta. Sjukt less
 
Tre månader mellan bilderna, men... Jag vet inte? Lite skillnad kanske? Om inte annat har har ju fått längre hår iallafall. 

Men jag har iallafall er

 
 

Andra juni

Nä, fyfan och usch. Nu är jag så jävla trött och vill bara ha lov. så otroligt less på allting och är orolig och stressig i hela kroppen. Vill bara försvinna till någon bättre plats för tillfället. För nu känns ingenting bra. 

Första juni

Haft en underbar långhelg hos Simon och jag har lyckats förtränga den jobbiga veckan väldigt bra. Nu är det bara ladda om för sista seriösa veckan I skolan. Inte långt kvar nu! Sjukt taggad på mitt faktiskt sista sommarlov. 
 

Tjugoåttonde maj

Det har varit en jättejobbig skolvecka tråtts de här tre dagarna. Har varigt jättetråkig stämning i klassen som jag och alla andra såklart är jätteledsna över och jag är så otroligt ledsen över att jag inte klarade fucking kuk matten. Som jag försökt och som jag kämpat och så räcker det inte. Fan vad besviken jag är. 
sitter iallafall på tåget ner till Fagersta nu och är så jävla glad över att få vara tillsammans med Simon den här helgen. Jag behöver verkligen det. bästa killen i världen, faktiskt. 

Sjugosjätte maj

körde ett bra pass på gymmet och hämtade ut mina nya glasygen. Tjoho
 

20:30

Men jag försöker så jävla hårt att bygga upp mig, när livet bryter ner mig. Jag försöker verkligen. Allt jag kan. Kommer det någonsin gå över? Kommer det sluta göra ont? Är det säkert att jag kommer kunna släppa allt? Är det så att jag kommer gå vidare?
 

My little sunshine

Har varit barnvakt i helgen och ju mer jag är med min lilla skrutt, desto mer älskar jag henne. Ellen har fått våra trasiga hjärtan att kunna älska igen. 
 
 
 

Gullklänningen

Provade min fina klänning som jag hade på mig när jag slutade nian. den har hängt i min garderob sen dess, i två år alltså! Provade den för någon dag sen och jag älskar den lika mycket fortfarande. Gud vad tiden går fort. fattar inte!
 

Kom fram nudååå

 
 

Tjugofjärde maj

Kan fan inte förklara hur mycket jag älskar sommaren. Finally!!
 
 

när jag blir grå,

när jag faller, orkar du för två?
när idag blir igår, kommer du att älska mig då?
 

tjugoandra maj

happ, så var nationella i matte avklarat. och hur gick det då?
ja, skit.orkar inte ens tänka nå mer på det.
nu är det bara vädret och de få dagarna kvar som får mig att orka. STÅ UT

Tjugoförsta maj

sista ikvällen innan mattenationella. Och vad gör jag? Inte pluggar iallafall. Jag orkar faktiskt inte mer!
 
 

kom tillbaka

för jag fixar inte det här. 
 

Nittonde maj

ligger som vanligt i sängen. tom på ord men med tusen tankar i huvet. varför är det alltid så?
jag planerar, reder ut vad det är som jag behöver få ur mig och hur jag känner och allt finns där. tills jag ska öppna munnen och allt försvinner inom två sekunder. så står jag där, tom igen utan att veta vad jag ska säga eller vad jag vill längre.
jag undrara verkligen hur länge jag kommer behöva upprepa de där jävla tankarna som aldrig tar slut, och hur lång tid det kommer ta för mig att släppa taget. kommer jag någonsin kunna göra det? det är också nått som jag går runt och funderar på dagligen. läste en utav mina fina vänners blogg häromdagen, över hur det är att släppa taget om någonting som gett en men för livet. hur man kunnat gå vidare när man upplevt så pass traumatiska händelser att både kropp och sinne lagt av emellan åt. och ja, hur gör man? hur lyckades man egentligen?
man har igentingen inget val, livet väntar aldrig på någon och tiden rinner iväg som sanden mellan figrarna. men inte minnena. dom sitter kvar inom mig som om de vuxit fast i hjärnan på mig. och jag kan inte släppa det, jag kan inte förlåta det och jag kan verkligen inte låta allt som har hänt bara försvinna. hur mycket jag än skulle vilja glömma och gå vidare, så kan jag inte? och jag hatar mig själv för att jag låter mig själv tänka på sånt där.
det är förbi, men jag vet att det fortfarande inte är över. smärtan från sjuka familjemedlemmar och kaos i familjen har satt sina spår i mig och de spåren påminner mig om att varje dag vart en kamp att överleva. 
jag vet att jag egentligen inte borde skriva ut sånt här, men på något jävla sätt så känns det bra. att folk ser att livet faktiskt inte är så jävla kul, men att jag endå erkänner det för mig själv och försöker bearbeta. för det är ju det jag så gärna vill, bearbeta, förlåta och glömma. men jag kan inte. för hur fan ska jag kunna släppa något som förändrat hela mitt liv, som gjort att jag fått så fula ärr. som gjort mig till den jag är.
 
 
 

Artonde maj


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0